..älskade Storjola! Så lugnt, så tyst och så fridfullt. Äntligen har jag fått tillbaka min lust och längtan att åka upp till Storjola igen. Efter våran älskade ängels bortgång tappade jag bort mig själv på vägen här i livet och kunde absolut inte tänka mig Storjola utan Mattis..! Han och jag uppe vid renbron, han fiskar och jag kastar sten i vattnet...inte många fiskar på den kroken ;) Minnena lever vidare och på något vis känns det som om jag kommer honom närmare när jag åker till stugan.. 









  

  









/Äm