Såg en jättetjock kråka när jag cyklade hem från jobbet alldeles nyss. Den var så tjock så den orkade knappt flytta på sig när jag kom susande, därmed höll jag på att köra på den tjocka kråkan. Då tänkte jag 'oj vilken tjock kråka som knappt orkar gå'.

Jag cyklar vidare och då hade hela Övik kommuns (enligt min uppskattning) fåglar samlats på vägen. Dom är inte jätteförtjusta i att dom måste flytta sig för att rädda sitt liv när jag kommer dundrade så dom drar ut på det till i sista sekunden så jag får fjädrar mellan tänderna. Men alltså så många fåglar! Som i filmen! Äckligt jue.

Å det här får ju mig att tänka på en artikel jag läste igår. Enligt någons forskning minns kråkor människoansikten och inte nog med det så minns dom om man varit snäll eller dum. Nu får vi hoppas att dom här fåglarna (inklusive tjocka kråkan) ser det som att det var dom som var dumma som satt på vägen och att dom inte pekar ut mig som ondskan själv.
Jag är övertygad om att det ligger en viss sanning bakom detta, med tanke på vad som hände min mor en gång.
Det började ju på Obs-parkeringen i Härnösand. Morsan kastar ut en hel bunt med tuggade tuggummin (av någon dum anledning, finns ju sopkorgar). Snabbt som fan flyger en kråka dit och tuggar i sig detta. Vi vet ju vad som händer då. Dom dör. Men hämnden är ljuv tänkte hans kråkkompisar. Vi åker hem till stugan och sätter oss ute i solen med varsin kopp kaffe, å vi hinner inte mer än slå oss ner så flyger det förbi en pippi och skiter på morsan. Tji fick hon.

Idag ska jag inte sova nå länge. Far ut på Malmön på för att käka kräftor och surströmming. Och ni vet kanske att surströmming är det urschigaste jag vet (utan att ha smakat, men lukten sätter sig i näsan och jag vill spy). Faktiskt höll jag på att säga upp bekantskapen med en nära vän efter han käkade det i stugan i Borga utan att stänga min sovrumsdörr. Kräftor klarar jag inte heller av. Detta smaskande och sugande på en djurkropp liknar väl inte särskilt moget beteende? MEN det är det trevliga sällskapet som lockar mig. Finns ju klädnypor till näsan för att slippa lukt, öronproppar för att inte höra smasket och ögonbindel för att inte vara tvungen att se folket slita isär och tugga i sig ett stackars kokt djur.
Kom nu inte med några motargument att jag också brukar tugga i mig djur. Dom är utan skal och styckade utom mitt synfält.

Jag blir lika imponerad varje gång jag sitter här och skriver om min tillvaro. Lika imponerad måste alla andra bli och dom kan inte tänka annat än 'Vilket sjuukt spännande och händelserikt liv den här tjejen måste ha'

Over and out/
Sofie