Jag är så pass trött att jag stoppar en annan familjemedlems tandborste i munnen. Helt obegripligt med tanke på att jag aldrig skulle få för mig att köpa en sån ful en som jag borstade gaddarna med nyss. Jag anser nämligen att tandborsten är en del av inredningen, den ska va snygg.

Jobbet började så fantastiskt bra igår, fick ju då roligaste smset på länge av kusinen. Vidarebefodrade det snabbt till mina singelvänner. Fick deras förvånande (läs desperata) svar på typ 3 sekunder. Och jag skrattade så mycket att min arbetskamrat trodde jag va tokig. Inte kunde jag sköta städningen ordentligt heller (svårt att skura när man själv ligger ner och vrider sig av gapskratt). Men min kväll var i varje fall räddad!
Pssst jag älskar er! :D

Jag har haft den där bubblande skrattiga känslan resten av natten. Ända till jag kom och skulle lämna rapport till dagpersonalen. Så nära ett psykbryt/nervöst sammanbrott/total kollaps har jag då aldrig varit. Jag vart tamefan avbruten i var och vartannat ord. Var totalt omöjligt att få nånting sagt, allra minst en hel mening. Den här människan tjata i mun på mig så jag tänkte, nej jag kommer aldrig komma härifrån. Gaaaaaaaaaaalen! Jag blir gaaalen på folk som avbryter KONSTANT! Vad är problemet?! GAH! Ba låt mig tala till punkt likxom? Nej inte en chans tänkte hon. Jag var inte alls långt ifrån att bli otrevlig. Om jag nu hade blivit det hade hon ju fått skylla sig själv, vad förväntar man sig kl 7 på morron när Fisen jobbat hela natten och inte på nåt vis kan sluta tänka på sängen och sen beter hon sig så. Nej vet ni vad.

Kråkorna springer på taket och i mina öron låter det mer som en elefanthjord.

Jag har förälskat mig i Danko Jones. Snacka om att greppa efter halmstrån.

/Fofie