Tänkte jag skulle skriva några rader om min nerviga instruktörstimme.

Sjukt nervös så klev jag upp i morse och körde igång en maskin tvätt (hade det inte varit för dom där nedrans arbetskläderna hade jag inte behövt tvätta lika ofta!!!). Jag hade så ont i magen! För vadå? För att jag inte visste vad som väntade! Men det var ju inget att slösa energi på, herregud det var ju en bra timme!

Fick träffa en trevlig Umeåkille vid namn S som precis har flyttat tillbaka från Sthlm och han började med att fråga om jag varit i lokalerna tidigare osv. Sen tittar han mig i ögonen och säger snällt "Jag är också ny här, så vi får helt enkelt hjälpas åt". Med ny menas att han började jobba typ nyss, och att jag var hans första "klient". Hoho :)

Jag fick en genomgång av tänkbara maskiner och övningar som passar mig och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Att träna på gym har varit något av det tråkigaste jag vet!! Den där gräsliga lokalen i Dorro med dom taskiga maskinerna och hemska luften gör det ju inte direkt roligare men helt plötsligt öppnades en ny värld för mig. Maskinerna var riktigt fina, otroligt svårt att göra fel (och då undrar ni kanske hur svårt det är att göra fel med en träningsmaskin men man KAN göra fel och jag är inte så jädra smidig alla gånger...), lätta att använda. Och något som passar mina hemska muskler i ryggen och onda skuldror var stretching-maskinerna. Hur bra är inte det? Med ett knak och ett brak så hade jag sträckt ut i ryggen och oj så bra det kändes!
Provade också på att träna med pilatesboll och det måste jag säga var lite spännande. Jag är ju inte känd för att ha bra balans men med lite träning så kanske jag fixar det också.

Efter vi var färdiga med allt, fick jag ju ett fint papper med alla övningar och alla övningar var dessutom illustrerade, lovely! Inte svårare att skriva ut ett sånt från nätet men det känns ju lite speciellt när mitt namn står högst upp så sidan iaf. ;)

När jag var på väg till omklädningsrummet frågade han om jag tänkt träna mer, och det hade jag väl inte tänkt, men han ville ha lite hjälp med sin egen träning. Javisst tänkte väl jag, alltid lär jag mig något nytt!

Nu skulle vi träna mage med hjälp av en medicinboll, jobbigare än man kan tro minsann! Det gick över förväntan och mitt svarta träningslinne var helt plötsligt tvåfärgat med en stor cirkel på magen. Snyggt minsann. Andra övningen var med samma boll fast på en balansplatta. När det var dags för min tur så säger jag lite varnande att jag har väääldigt dålig balans och att min koordinationsförmåga har flytt fältet för flera år sen verkar han inte ta så allvarligt. Men helt plötsligt så vinglar jag till lite extra, slungar iväg bollen och vad gör han?! Jooo, han mister greppet om bollen och det betyder kort och gott att jag slängde den i nyllet på honom och träffade hans näsa. Jag ber ju självklart om ursäkt och kollar in hans ansiktsuttryck så jag vet om jag kan skratta eller om jag ska springa min väg! Jag säger skämtsamt att han är väl kanske van och hoppas att han ska säga något i stil med "Det har hänt flera gånger". Istället säger han att det är lugnt och att han faktiskt är van eftersom han spelat hockey i hela sitt liv. Aningen pinsamt kan jag erkänna och efter det så kände jag att det fick vara nog! Föga tröstande var väl att jag faktiskt varnade honom!
Är inte detta så typiskt mig?


Hur som haver så är jag nöjd med min introduktion och timme på gymmet och jag hoppas att jag finner mycket motivation efter vägen för idag känner jag mig peppad! Gäller bara att försöka hitta de tider som passar mig bäst, före eller efter jobbet. Jag får ju inte heller gå ut för hårt utan måste ju hitta någon takt som passar mig. Det är ju inte direkt så att man känner sin kropp längre.


Äntligen en ljusning i vårt fiasko-OS. Wissman gjorde en fin löpning precis! Fast det blir nog ingen medalj där heller, blir väl en femte plats eller så för honom. Men man kan ju alltid hoppas!
Snart bio!

/a