Jag är en hemsk människa och har använt mig av en vit lögn. Jag använde mig av en lögn som inte var särskilt passande och vill härmed be om ursäkt och med detta mena att jag förstår allvaret och känner med de som kan ha drabbats av detta.
Men ibland har nöden ingen lag.


Vi sitter tre snälla, rara flickor på krogen och dricker var sin öl. Efter en stund kommer en långhårig, illaluktande slusk fram och börjar prata med Marie. Han frågade vänligt om han fick slå sig ner men Marie var måttligt road. När han inte fick den uppmärksamhet han ville ha gick han runt det runda bordet och slog sig ner bredvid mig. Han var visserligen vänlig och ville hälsa, tog i hand och presenterade sig. Jag presenterade mig då med det första namn som hoppade upp, Lisa. Han luktade så illa, redan från första stund. Ingrodd svett och urin! Hade gärna haft lite descinfektion, men icket. Nåja, han ville gärna prata och började fråga vad våran kompis i mitten hette, då jag snabbt svarade "Det kan jag tyvärr inte säga!"

Han tittade konstigt och frågande på mig varpå jag drog till med den ultimata nödlögnen, jag menar, vad ska en korkad, naiv, illaluktande, fyllekaja säga om det? Så jag sa "Hon är under vittnesskydd!". Han blev mäkta förvånad och trodde förmodligen inte att det var sant, men jag försäkrade honom att så var fallet. Han tänkte nog inte mer på det och frågade om jag var upptagen och jag svarade snabbt JA! Han menade att det inte gjorde något och ville hemskt gärna sitta kvar och frågade om han inte kunde få sitta där ett tag. "Nä, alltså, våra killar kommer snart och dom är hemskt svartsjuka."
Han såg ut som ett frågetecken och klämde ur sig något i stil med "Säger du bara så för att jag är ful" och jag svarade "Nej, men du förstår, alltså, vi alla är ju under vittnesskydd. Och våra killar är väldigt beskyddande, och ganska biffiga och arga." Jag är ganska säker på att det snurrade runt i hans huvud. Han satt kvar en kort stund då jag bedjande sa att han var tvungen att gå nu för att våra stora, starka karlar som gärna skyddade sina flickvänner med några hårda nävar.

Sagt och gjort, han lämnade bordet och hans hemska odör stannade kvar i säkert 15 minuter.


(Ps. Det kan vara så att författaren har redigerat konversationen eftersom minnet ibland sviker då man avnjuter några öl. Ds.)