Tack! Jag känner mig varmt välkommen och det ska bli ett sant nöje att blogga här! Det ska bloggas om det mesta och ingenting. Intressant och ointressant....men främst om...mmm...törs jag säga det?! Nej det gör jag inte.

Men nu må jag iaf berätta. Var ju som jag sagt flera gånger på konfirmation igår. Den började kl 16, vad är det för urknasig tid för en konfirmation?! Och orgelspelet skulle ni ha hört! Jag förstår varför Lovisa blev livrädd på våran konfirmation och grinade och skrek hejvilt. Orgeln var helt galen och spelade nåt som närmast liknande musik ur den värsta skräckfilmen. Riktigt otäckt.

Efter detta for vi iaf till Vik och åt go mat och fikade ännu godare. Hugo han hade riktig fest. Han stod där och tittade på buffébordet och frågade uppspelt sin mamma: "Får man ta vad man vill?!" Hon svarar vänligt: "ja det får man".
Då hugger han en sockerbit och springer därifrån! Haha

Efter jag hamnat i paltkoma inte bara en eller två utan åtminstone TRE gånger åker jag på jobbet för att jobba natten. Vanligtvis vill man ju gärna sova lite på kvällen innan man ska vaka men det hade jag ju inte tid med när det var fest och detta straffade sig ganska snabbt. Klockan 23 hade jag så gott som gäspat käken ur led, tårarna sprutade och min kropp ville lägga sig i fosterställning. Nu kanske man kan tänka sig att det så småningom gick över, men nej. Det övergick istället i ett svettande, huttrande och illamående tillstånd som gjorde att jag satt beredd med huvvet i toan ett antal gånger. Andra andningen har jag nu, kl 7.30,  kommit in i. Nu när jag sitter hemma i sängen och borde inte vilja göra annat än att sova. Men just nu springer tankarna ikapp upp i huvet. Dessutom skiner solen ute å va fan ska man göra inne å sova då?!?!? Finns inget bra svar på den frågan.

OH! En sak till. Dom där fina t-shirtsen jag köpte till Dennis som jag trodde skulle vara åtta storlekar för stora, passade precis perfekt! Ungen som var lika lång som mig när jag träffade honom i julas är nu ett huvud längre! Dessutom tyckte han dom var skitcoola och han tyckte att jag skulle åka ner och köpa fler. Då ville jag ju säga: JA DET KAN JAG GÖRA FÖR JAG SKA SNART NER IGEN! Men då hade jag ju genast avslöjat mina planer som är top secret för mina föräldrar. Jag undrar om jag kommer tordas säga nåt till dom överhuvudtaget. Kanske skickar ett vykort istället. Vykort är ju roliga.

Nämen allvarligt. Gå å lägg mig.

Vi hörs!

Å förresten, bra initiativ hörrni! Bloggen är ju min enda kommunikation med omvärlden! (dvs er två)

Tjo.
/Fisen