Ja idag har jag faktiskt varit grym! Det har vart så kul på jobbet! Jag har legat steget føre hela tiden och mina gæster har ælskat mig och det visade sig i mængder av dricks, yess! Har vart så skoj! Jag har alltså ælskat mitt jobb idag och jag har vart servitør à la værldsklass. Å ændå var jag nervøs før jag blev inringd tidigare før det var kaos och alldeles før lite folk. Ær alldeles orolig før Hanne som inte døk upp på jobb och som inte svarat i telefon på hela dagen, så brukar hon inte gøra.

Nær jag nu kom hem træffade jag en av de nya tjejerna som flyttat in før andra gången. Sist jag træffade henne var ca samma tid, alltså mitt i natten, och då kom hon bærandes på en spyhink och sa bara "jag hatar den hær fadderveckan". Hon ær student. Nu stog vi och pratade i køket ett tag och nær hon ska sætta upp håret lyckas hon knyta in sladden som hænger till lampan. Jag skrattade så jag låg på golvet. Hon var nervøs før mitt intryck av henne men jag tycker hon ær værldens roligaste! Dær stog hon alldeles finklædd och i håret hængde en sladd.

Sen nær vi va på brukbar å tog en øl ringde bror. Hela min familj ær i Hærnøsand på brøllop. Jag var så næra gråten man kan bli utan å gråta. Hær ær jag, alldels långt bort Norge och pratar med mor, far, bror och Lotha (som faktiskt fortfarande var vaken) på høgtalartelefon. Det blev så konstigt, ær det den hær typen av gemenskap jag ska ha med dom om jag bor hær? På mobilen på høgtalartelefon? Det ger mig sån obeskrivlig ångest! Jag vill ju bo hær, det ær førsta gången jag kænner att jag inte vill nån annanstans utan att jag trivs och kan tænka mig att stanna men ændå så ær det ju min familj som betyder mest av allt før mig och då ær det væl helt jævla fel å bo så hær långt bort från dom. Jag ska ju bo dær dom bor.
ny sambo. Nu kænner jag mig så dær galet vilsen.

Men en låt iallafall:



/fi