När jag inatt pliktskyldigt satt på jobbet (som mest inne i min oerhört spännande bok...) så bestämde sig alla Doroteas fyllskallar att kontakta mig. Antingen genom att ringa eller messa, fast helst både och. Det gör mig alltid glad när nån tänker på en och saknar en. MEN hur i hela fridens namn kan det gå flera dagar utan ett pip från omvärlden och en annan gång hörs alla ens kära av under loppet av..2 timmar?
Den ene ringer för att han vill höra hur jag mår (snällt), den andre för att han vill jag ska hälsa mina arbetskamrater (skumt), den tredje för att förklara nåt (obegripligt), den fjärde vill ha hjälp. Den fjärde kläcker ur sig att han ska flytta till dalarna och bygga timmerhus (I like) och sen att han vill att rummet ska sluta snurra. Jag (hjälperskan) sa: "tryck på den röda knappen". Sen hörs då två stycken av som jag utav egen erfarenhet vet att dom har en förmåga att bli fantastiskt surriga å då valde jag att ej svara överhuvudtaget.. Jag gissar att dom inte hade nå viktigt att säga ändå. Dessutom har vi ju en massa tid framöver å surra ;)

Nu ska jag försöka sova. Vill verkligen sova. Har inte sovit ordentligt på en vecka, ni vet, vaknat, snurrat och bara inte sovit... AHA! En veckas sömnlösa nätter. En vecka utan snus! Jag kopplar snabbt ihop brist på sömn med brist på snus. Ger det mig anledning att börja snusa...eller börja käka sömnpiller? Kanske inget utav det egentligen. Men sova vill jag. Snusa vill jag.
 
/Fi