Igår tog jag ett drastiskt beslut. Något som jag sällan (typ aldrig) gjort förut. En första gång alltså. Jag bestämde mig för att inte ställa klockan. Det händer ju att jag skippar det annars också, men då gäller det att nån annan ställt det. Varför jag gjorde detta var för att jag ville sova ut. Å som jag sov ut! Vaknade halv tolv! Att heta Sofie och vakna HALV TOLV är lika med panik utan dess like! Nu var jag fortfarande så trött att paniken yttrade sig i mitt inre men rent fysiskt sov jag fortfarande och la mig därför på soffan..panikslagen.

Eftersom jag inte har några kompisar överhuvudtaget här (familjemedlemmar räknas ej) så blir dagarna rätt trista. Därför for jag in till stan, men hur kul är det då. Gå omkring som en annan anonym enstöring. Så jag for hem igen (hade inget val då jag endast hade 3 kr i parkeringspengar)

Sen blev det 10-års kalas hos Kalle. Han önskade sig en extern hårddisk men fick en femtilapp. Jag måste ju va hans favorit bonusfaster. Som vanligt när det serveras godsaker hetsäter jag utan dess like. Som att jag aldrig fått nå mat hela mitt liv. Gräsligt. Så nu ligger jag i tårtkoma. Tur jag har en svägerska som är sjuksköterska, hon kanske kan rädda mig om jag inte vaknar nå mer.

Imorrn blir det Dorotea och Lillgummans skolavslutning. Tror faktiskt aldrig jag vart på en av hennes tidigare så det ska bli riktigt trevligt!

Det var allt så länge.

Eeeh KRAM HELA DAN!

/S