Igår var jag på en halloweenfest, tillsammans med Elvis. Ganska underhållande måste jag säga.. men förvånansvärt lugnt.

Efter en ganska fullspäckad ledig lördag så var tiden knapp och den stackars timmen mellan 17 och 18 bara försvann. Vi skulle käka middag kl 18 på Rött och efter det var det hemmafest tillsammans med självaste Clark Kent, Bobbie Brown, grottmänniskor, en manlig Tina Turner, en riktig trucker, WonderWoman, en "äkta" Brat/Stekare och några till. Själv var jag utklädd till en av Vilda Westerns glädjeflickor... En Can-Can med andra ord (Ni kommer väl ihåg klänningarna? Gisses).

Annars har veckan varit ganska smockad också. Hysteriskt mycket att göra på jobbet och magen gör sig ständigt påmind, pappa och Karin på besök och sen var också bror med familj i stan under helgen så det har varit familjemys i flera dagar.. jag har fått göra min plikt som faster och det var till belåtenhet från båda håll. Har vinkat av dom på flyget idag och nu har jag gjort en tacopaj och det blir väl matlådan i flera dagar det. Har försökt locka hit Elvis på mat men han verkar ha blivit mer bakis sen jag lämande honom vid 14-tiden.

När vi ändå har tagit upp Elvis så kan jag ju bara meddela att jag inte har så mycket att komma med där. Vi träffas.. ofta, men något mer än så vet jag inte.. Otroligt ovan situation måste jag säga. Nåja. Jag ska inte klaga!

Men jag saknar er.. det är ju ingen som förstår mig som ni.. Ingen som står ut med alla mina dumheter (eller godheter ;)) som ni gör.. Jag hoppas att ni har det bra men jag tycker att ni kan komma hem snart!