Nu blir det confession stund hær.

Ær egentligen vældigt nøjd med min nuvarande situation, jag borde njuta. Jag har ett kul jobb i en stad jag trivs i, I NORGE!  Samtidigt håller jag på att gnaga sønder huvudet med tankar om framtiden. Jag vill børja plugga, jag borde børja plugga.
Socialantropolgi ær det enda som faller mig i smaken, kommer det passa mig? Å sen då? Så tittar jag på bilder från fjællen och jag vill åka skidor! Jag vill vara i snøn. Snø och fjæll gør mig så otroligt lycklig. Å vars ska jag hitta mig en karl? Jag vill ha en karl, en græsmatta och en bebis. Jag vill vara rotad och nøjd. Vart och hur?

Men jag vill ju på volontærarbete, jag vill ju till Thailand och leva loppan eller kanske jobba. Jag vill till Australien till fantastiska strænder och mænniskor. Jag vill till Italien och njuta av bæsta maten, lyssna till språket som får mig att bli alldeles brallis. Jag vill ju studera italienska, nær ska det bli av? Jag vill hem och vara næra och kæra, men jag vill ju långt bort till andra kulturer och levnadssætt. Jag vill ha ordning och reda och mitt eget, jag vill ha kvar mitt kollektiv. Jag ær så stressad men jag har ju den tid jag vill. Det finns massa spænnande kurser utomlands.

Allt det hær gnager hål i mig. Jag blir avundsjuk på andra. Folk runtom mig børjar få till det på alla fronter, jobb, familj och hem. Meen P-A bror, han var faktiskt 28 år nær han flyttade till Italien och påbørjade ett nytt liv dær.

GAAAAAAH! Jag vill till fjælls och spana utøver vidderna. Jag behøver frisk luft och sova i tælt. Traska och få skavsår.

Men Thailand i oktober borde hjælpa mig att reda ut lite.

Hjælp.

/Sofie