Har legat hemma här ikväll i ensamheten och i brist på kärleksliv sett film. Såklart en så där tjejigt romantisk komedi. För att strå salt i såren.
Så insåg jag en sak. Det här med att vara kär i en kille som är upptagen. Jag har insett och förstått ett mönster. När jag tänker tillbaka på gamla pojkvänner så har det som oftast varit komplicerat. Den första, kär och lycklig men blir sen kär i en annan kille som jag blir tillsammans med. Så insåg jag att jag var kär i den förra och blir ihop med honom igen, men så dyker det upp en annan, gör slut med killen och blir ihop med den nya. Det var inte enda gången det hände. Eller så har dom haft flickvän, eller så har det vart en kompis brorsa eller hans kompis eller min kompis ex och någon morsan har avskytt. Eller så bor dom på en annan kontinent. Ja egentligen alla tänkbara scenarion. Bara bök.

Vad är det med mig egentligen? Gör jag det med mening? Vill jag egentligen inte? Eller vill jag bara ha det skitbesvärligt? Vad är fel med att dejta en fullt tillgänglig kille, samtidigt som jag är singel liksom?

Så lyssnar jag på Band of horses och blir alldeles känslosam.

/Fis