Jag är fortfarande rädd för att bli bränd på bål så att bara ta det lugnt och låta tiden ha sin gång funkar inte riktigt för mig.
Jag är nervös, har ont i magen och förväntar mig det värsta hela tiden - varje dag. Jag kommer att förstöra det här.

Tre veckor har förflutit och det känns som att vi är kvar på samma ställe som när vi började men det känns samtidigt som att det har passerat flera månader. Enligt omgivningen så är allt tydligen solklart och enligt oss själva är det inte det.
Varför kan jag inte bara slappna av? Det borde ju vara på väg åt rätt håll iaf.


Det som sker, det sker.
Eländes elände.
Jag kommer att förstöra det här.