Nu saknar jag er mycket mina vänner.
Jag vill ju ringa och berätta någonting och inser att det inte går. Eller klart det går men det är inte så viktigt att det får kosta hur mycket som helst. Jag vill bara tala om något för er.

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva för att ni ska förstå men jag vill ju inte skriva ut det för hela världen eftersom det inte är så märkvärdigt, men det är min grej.


Visst har jag berättat att jag tycker att söndagmornarna är jobbiga, att dom ger mig en hemsk känsla av ensamhet. En riktigt ensam, ensamkänsla. Men någonting hände.
Just idag är det söndagkvällen som är mer krävande. Och det där eviga väntandet (På vadå?).


Nåja, jag återkommer när jag har något konkret att komma med!

/a