Jag ville blogga om något roligt men kom inte på en enda sak. Däremot läste jag kommentarerna som svägerskan skrivit, det var ju roligt! :) Fler kommentarer till oss! Var inte rädda!

Mor bjöd på vin. Gott gott. Mer vin!

Så summasumarum, mer vin och kommentarer gör oss glada!

Bäst att hoppa i säng för imorrn ska jag å mor på handelsträgården, känns smått skrämmande så jag vill vara ordentligt utvilad.

Kram/Soffan

Vaknade klockan 15.30 idag med avsikt att kliva upp kl 12. Nu är det kväll och jag har hunnit med mycket på dessa få timmar. Tog mig en enormt påfrestande cykeltur till Kornsjö, detta tyder alltså på hur fantastiskt otränad jag är. På denna lilla tripp lyckades jag snirkla min tunika runt sadeln och så gott som spräcka den och tappa en knapp på kuppen. Detta märkte jag inte förrän jag kom till Kornsjö.
Där bjöds det även ikväll på grillat. Ikväll kyckling och qinoua, fantastiskt gott! Till efterätt blev det en tur på mini-fyrhjulingen. Jag och Hugo på samma lilla fordon och som jag skrattade! Upp och ner på lägdan. Hugo fick köra lite och då blev det gas i botten eller ingen gas alls, då skrattade jag bara ännu mer.

Sen fick jag äran att skjutsa hem far i svägerskans Fiat 850, jag kände mig coolast i världen. Jag låtsades att det var min pärla! När jag sen står vid stoppplikten ser jag en liten vit knapp ligga på backen, min knapp! Så jag hoppade ut och sen kunde jag alltså sy tillbaka den! :)
Sen tillbaka till Kornsjö för att se Shrek 3, jag skrattade som vanligt mest av alla. Detta för att jag har godast humor av alla, så det så.

Som tilltugg blev det ett glas rött. Där sprack alltså min vita månad. Men för att snirkla mig ur detta och ha något att skylla på så var det i rent medicinskt syfte jag gick med på att ta ett glas. Till exempel så innehåller rött vin resveratrol som minskar risken för fettlever (iofs icke alkoholrelaterad fettlever, men ändå!) Det sägs ha en skyddande effekt mot hjärtinfarkt. Inte nog med det! Italienska forskare menar att det ökar lusten Det har ju inte jag då någon nytta av men...ja..

Jag sitter iaf hemma nu eftersom familjen Valan somnade nånstans i mitten av filmen. Trevligt sällskap. Snällt var ändå att dom ringde nu och undrade vars jag var...

Vad jag nu ska skulle skylla mitt andra glas vin på vet jag inte...kanske den härliga känslan som börjar sprida sig runt om i kroppen.

Hej hej.

/Sofie

Efter mycket tjat och övertalning fick jag igår med mamma och pappa på en liten promenad ner till hamnen. Solen sken och det var jättehärligt nere vid vattnet. Påvägen tillbaka till villvagnen ville pappa visa vad roligt vår granne hade gjort i trollstugan. Han hade ordnat en liten äventyrsbana där för sina barnbarn. Sina små barnbarn alltså. Pappa utmanar mig på balansgång på en lång och vinglig bräda. Denna brädas specialitet är att vingla ju mer du själv vinglar. Rätt så roligt faktiskt. Hursomhelst har vi ju konstaterat att åksjukt folk har bra balans så jag var ju snabbt på denna utmaning. Gick halvbra första gången, men föll ner. Andra gången jag skulle upp igen blev mor lite orolig. Men pappa han säger: Vad kan hända? Hon landar ju på backen.

Mm..mycket riktigt. Jag halkar av brädan. Ramlar som en hjälplös blåval och landar på den bräda (som står på högkant om ni inte förstått det) och slår inte bara halvihjäl mig på ett lår utan på båda. Gjorde inte ett endaste försök att försöka rädda mig själv utan jag föll handlöst! Jag är glad att jag överlevde men ont har jag! Blåa lår har jag och jag känner mig gammal. När jag låg där, eller hängde där över brädan kändes det som jag var sju år igen och jag ville bara att mamma skulle lyfta mig och hon skulle trösta mig när jag grät. Så ont gjorde det. Men ingen lyfte upp mig och inte grinade jag heller. Däremot skrattade både jag och pappa så tårarna sprutade (i mitt fall var skrattet en täckmantel).

Misstänker också att jag slog i huvudet i det brutala fallet för idag när vi for hem från stugan glömde jag ta med mig ena foten när jag stängde bildörren, så nu är den också blå.

/Sofie